Cont el termen dialett verbanes intendom i variant ocidentai del lombard che hinn parlaa in su la riva (soratutt piemontesa) del Lagh Magior.
El dialett de Verbania el s'è semper milanesizaa cont el temp, intant che in di paes del circondari gh'è restaa quaicoss de pussee conservativ.
Respett al milanes, el Verbanes el gh'ha 'sti variazzion:
Lombard | Milan | Intra | Locarn |
---|---|---|---|
cantà | [kan'ta] | [kan'taː] | [kan'taː] |
cantad | [kan'taː] | [kan'ta] | [kan'tat] |
dersett | [dɛr'sɛt] | [dar'sɛt] | [der'tsɛt] |
desdott | [dez'dɔt] | [diz'dɔt] | [deʒ'dɔt] |
fœura | ['føːra] | ['fɔra] | ['fɔra] |
lader | ['laːder] | ['laːdar] | ['laːdar] |
lazaron | [laza'rũː] | [ladza'ruŋ] | [ladza'roŋ] |
mœula | ['møːla] | ['mɔla] | ['mɔla] |
sott | [sɔt] | [sut] | [sot] |
teved | ['teːvit] | ['tevit] | ['tevit] |
tœu | [tø] | [tɔː] | [tɔː] |
El lessegh (soratutt a Verbania) el se deslontana minga tant de quell varesott e milanes. A bon cunt, l'è normal che ghe sia di paroll tipegh del sit, e che gh'hann di relazzion con l'ossolan, cont el tesines e cont el noares.
Chì de sotta, ona quai comparazzion lessical:
Milan | Verbania |
---|---|
bamborin | bombonigh |
freguja | fregaja |
rudera | rus |
stralusc | lòsna |
Cumpagnie 'd Fechin dul Lagh Meiuu int ul nà a cà, despò iess stacc a fà 'l Carnevaa chilò a Milan.
Car i nost sür petron, i vöst fevuu
i hen stacc de tal mesüre, che ul pensee
de tücc quancc i fechin dul Lagh Meiuu
a sfegürài numà l'è nut essee.
Nün o restem afacc senza sentuu
vom devrì boche, e 's trövem ben d'indree,
O bogne ch'o füdessem tücc dutuu
par dàv ringreziement, che pür o 's dee.
Baste, o vem, che l'è vure: a revighess!
Al cà de dincc, rivuu lassü 'n Antragne,
narem vusand d'intorne a quel paies
ul lagh, la val, ul pian e la muntagne:
Evive i nost petron, i Milanes!
Vive Milan mijuu dla gran cücagne!"
Bernardino Biondelli, Saggio sui dialetti gallo-italici, pag. 130
Un omm o gh'eve duu fioeui.
E 'l pussee pinin o gh'ha dicc al soeu pà: “Pà, demm la meja part ch'om tocche!”. E lui o gh'ha spartì fò la sostanze.
Da inò a poch dì, ol pussee pinin l'ha facc su ul fagott, e l'è nacc lontan, e là o s'è mettù a stranaggià, maciand e bevend mej.
Dopo che l'ha bucc facc fò el facc soeu, l'è 'gnù una gran carestie in col pajes, e la 'gh nava maa a la gran putane;
Quand o 'n gh'ha 'vù più 'd danee, l'è nacc da on scior 'd col pajes, ch'o l'ha mandò a ona sova vigne a curà i porscei.
E l'eva tanta la ghèine ch'u pative ch'i saressan stacc bun i giandrògol di porscèi; ma gnanca 'd quil i gh'an davan assee.
U gh'è 'gnüü in ment e l'ha dicc: "Quant servitù in cà dul mè pà i gh'han pan fin ch'in vólen, e mì chì crapi 'd fam!
A tornarò a cà dul mè pà e a 'gh dirò: Al mè pà, a som stacc un gran balossùn!
A 'n mèrit pröpi piü ch'a 'm tegnìghi par fiö; fèm fà ul servitù".
E facc e dicc l'è tornò a cà. Quand l'è stacc a un scert post, ul sö pà u l'ha vist, u gh'ha 'vüü compassiùn, u gh'è curüü incontre, u l'ha brasciò, u l'ha basò sü tüt.
E ul tus u gh'ha dicc: "Car pà, a som stacc un gran balossùn! A 'n mèrit pröpi piü ch'a 'm tegnìghi par fiö".
E 'l pà l'ha domandò i servitù e ul gh'ha dicc: "Prest, nee a tó i pagn piü bèl, vistìl, mitìgh sü i anèi e calsèl;
Corì, mazzee ul vidèl piü grass, macèmal, stèm alégar;
Parchè 'sto mè tus l'eva mört, e l'è risciüscitò; a l'évom perdüü e a l'èm tornò a trovà!". E i han comensò a portà in tavole.
Ul fiö magiór u l'eve in campagne e in dul tornà a cà l'ha sentii a sonà e fà festin.
U gh'ha domandò a un servitù cosse l'eve cól catabül.
E cól u gh'ha dicc: "Cat! L'è 'gnüü a cà sö fradèl e ul sö pà l'ha facc mazzà ul vidèl piü grass, parchè l'è tornò san.
A sentì insì l'è 'gnüü rabiò cume un can, e u 'n voleve mia 'gnì in cà. Ul pà l'è 'gnüü fó lüi e u 'gh nava 'dree com i bunn.
Ma lüi u l'ha rogantò sü: "L'è tancc agn ch'a som in cà, a 'n v'hò mai disübidii ona volta, e 'n m'ii mai dacc ganca un cravèt da stà un po' alegar com i mè compagn.
Ma quand l'è 'gnüü cól, ch'a maciò tüt ul facc sö com i peland, a ii sübit facc past e piantò festin!".
E ul pà u gh'ha rispundüü: "Sent, car ul mè tus, tì te steet sèmpar chilò con mì, tüt cól ch'è mè l'è tö;
Ma l'eva bè di giüst da stà un po' alégar, parchè 'sto tö fradèl che l'eva mört l'è risciüscitò; a l'évom perdüü e l'em tornò a trovà.
(Traa de Bernardino Biondelli, Saggio sui dialetti Gallo-Italici, pag. 48).