| Odo Reuter | |
 | |
| Född | 28 april 1850[1] Åbo |
|---|---|
| Död | 2 september 1913[2] (63 år) Åbo |
| Medborgare i | Storfurstendömet Finland |
| Utbildad vid | Helsingfors universitet  |
| Sysselsättning | Entomolog, poet |
| Arbetsgivare | Helsingfors universitet |
| Släktingar | Julio Reuter (syskon) Enzio Reuter (syskon) |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Odo Morannal Reuter, född 28 april 1850 i Åbo, död där 2 september 1913, var en finländsk zoolog och lyriker.
Föräldrar var lektorn Edvin Titus Feodor Reuter och Aline Procopé. Han var bror till Julio och Enzio Reuter samt kusin till Ossian och Jonatan Reuter.
Reuter blev student i Helsingfors 1867, filosofie magister 1873, filosofie doktor 1877, docent i zoologi samma år, extra ordinarie professor 1882, erhöll avsked 1910, efter att under närmast föregående fem år ha varit tjänstledig på grund av svår sjuklighet.
Redan som ung student ägnade Reuter sig åt entomologin, särskilt specialiserande sig på Hemiptera, och erkändes vid sin död allmänt vara samtidens främste specialist på denna insektgrupp. Bland hans större arbeten inom denna gren kan nämnas Revisio critica Capsinarum (1875), det stora verket Hemiptera gymnocerata Europæ (I–V, 1878–96), Ad cognitionem reduviidarum (1881), Monographia Anthocoridarum (1885), Ad cognitionem Capsinarum (I–III, 1891–95) och flera monografier över enskilda släkten och synonymikutredningar.
Förutom Hemiptera ägnade sig Reuter åt att utforska flera dittills lite kända insektgrupper såsom i Corrodentia fennica (1893), Neuroptera fennica (1894), Apterygogenea fennica (1895) och Thysanoptera fennica (1899). I alla dessa arbeten visar han sig som deskriptiv systematiker, visserligen med skarp blick för formers naturliga frändskap, men i det hela oberörd av den morfologisk-evolutionshistoriska forskningsriktning, som vunnit insteg genom Charles Darwin och Ernst Haeckel och som han själv redan tidigt och med hänförelse omfattat och i populära skrifter sökt göra allmännare känd.
Först mot slutet av sitt liv sökte han på grundvalen av jämförande studier av färgteckning och andra karakteristiska yttre egenskaper utreda de inbördes släktskaps- och härstamningsförhållandena hos de insekter han så länge och grundligt studerat: Hemipterologische Spekulationen (I–II, 1905) och Phylogenie und Systematik der Miriden (1910). I Hemipterenfauna der paläarktischen Coniferen (1909) behandlar han invandrings- och näringsförhållandens inverkan på insektvärlden.
Reuter ägnade sig även åt omfattande populärvetenskaplig verksamhet på flera olika områden, fast framför allt då han framställde den moderna vetenskapens resultat för den stora allmänheten. Dit hör De lägre djurens själslif, Drag ur djurens lif, Djurens själ och Insekternas lefnadsvanor och instinkter. Dessutom publicerade Reuter bland annat geografiska naturskildringar, resehandböcker och en mängd litteraturkritiker.
Som skald utgav Reuter Karin Månsdotters saga (1880) och tre samlingar Dikter (1881, 1898, 1906). I samlingen I brytningstid ger han uttryck åt de känslor, som under ofärdsåren rörde sig i det finländska folket och i Nattens sånger (1911) möter stämningar från de sista åren av hans liv, då han trots sin blindhet, med oförminskad iver hängav sig såväl åt vetenskaplig som litterär produktion.
|