| Jonatan Reuter | |
.jpg) | |
| Född | 27 juli 1859[1] Ekenäs[1], Finland |
|---|---|
| Död | 10 november 1947[1] (88 år) Ekenäs[1], Finland |
| Medborgare i | Finland |
| Sysselsättning | Författare[1], ingenjör[1], pedagog |
| Föräldrar | Odert Reuter |
| Redigera Wikidata | |
Jonatan Reuter, född 27 juli 1859 i Ekenäs, Finland, död där 10 november 1947, var en finlandssvensk ingenjör, pedagog och författare.
Reuters föräldrar var kaplan Ernst Odert Reuter och Aura Augusta Avellan. Han var bror till Ossian Reuter samt kusin till Odo, Julio och Enzio Reuter.
Efter att ha genomgått Polytekniska institutet 1885-1886, 1891-1892, 1898 och 1904 reste Reuter till Tyskland, Österrike, Schweiz med flera länder där han studerade undervisningen i lägre tekniska skolor, yrkesskolor och hemslöjd. Han redogjorde för sina rön i olika rapporter. Åren 1886-1930 undervisade Reuter vid tekniska läroanstalter i Helsingfors och han tog även 1891 initiativet till att ge ut tidskriften Teknikern, vars huvudredaktör han var under fem år. Han publicerade även flera tekniska handböcker och tabeller för skolbruk.
Den skönlitterära debuten skedde 1884 med Dikter, som efterföljdes av Nya sånger och dikter (1888), Seglande skyar (1896) och Från kampens år (1905). Om man undantar sistnämnda samling, uppträdde Reuter för det mesta som havets och skärgårdslivets sångare. Hans stämningar är friska, formen enkel och okonstlad. Livet i skärgården gav också Reuter stoff till berättelser och skisser som även belönades med statspremium 1901. Reuter utgav även en för turister avsedd farleds- och skärgårdsbeskrivning, Helsingfors-Åbo-Stockholm (1905).
En av Reuters mest kända texter är Till havs, som tonsatts i flera versioner, varav den mest kända av Gustaf Nordqvist. Stycket är starkt förknippat med Jussi Björling.
|