| Octave Feuillet | |
.png) | |
| Född | 11 augusti 1821[1][2][3] Saint-Lô, Frankrike |
|---|---|
| Död | 29 december 1890[2][3][4] (69 år) Paris[5] |
| Begravd | Cemetery of Saint-Lô[6] |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Författare[7][8], dramatiker[7] |
| Befattning | |
| Stol nummer 13 i Franska akademien (1862–1890)[9] | |
| Maka | Valérie Feuillet (g. 1851–) |
| Utmärkelser | |
| Officer av Hederslegionen[10] | |
| Redigera Wikidata | |
Octave Feuillet, född 10 augusti 1821, död 28 december 1890, var en fransk författare.
Feuillet var den typiske fullföljaren av 1830-talets idealistiska tradition, som han i tre årtionden talangfullt hävdade först gentemot Gustave Flaubert, sedan mot Émile Zola och dennes disciplar. Feuillet framträdde på 1840-talet med småkomedier efter Alfred de Mussets mönster, och debuterade 1852 som romanförfattare med Bellah, som med regelbundna mellanrum efterföljdes av ett tiotal romaner, bland annat Le roman d'un jeune homme pauvre (1858), Histoire de Sybille (1862), Monsieur de Camors (1867), Julia de Trécœur (1872), Un mariage dans le monde (1875), samt Honneur d'artiste (1890), de flesta först publicerade i Revue des deux mondes. Handlingen i Feuillets romaner är utan undantag förlagd till de gamla franska societetskretsarna av 1800-talets mitt. Mot 1860-talets slut märks ett vist inflytande från realismen och från 1870-talets ingång försökte Feuillet under inflytande från Alexandre Dumas d.y. ta sig an djärvare moralfrågor. Hans romaner är flitigt översatta till andra språk, och samtliga hans romaner finns även på svenska.
Feuillets hustru Valérie Dubois (1832-1906) har även hon gjort sig känd som memoar- och romanförfattare.
|