Paul Enoksson
FöddPaul Enok Enoksson
8 februari 1923
Kyrkoköpinge
Död27 februari 2015 (92 år)
Brottby
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragÖverläkare, översättare

Paul Enok Enoksson, född 8 februari 1923 i Kyrkoköpinge,[1], död 27 februari 2015 i Brottby[2][3], var en svensk ögonläkare och översättare. Han översatte en rad italienska klassiska författare och gjorde bland annat nyöversättningar av Boccaccios Decamerone och Machiavellis Fursten.

Biografi

Enoksson, som var son till predikant Enok Johansson och Emma Jönsson, avlade studentexamen i Malmö 1941, blev medicine kandidat 1944 och medicine licentiat i Lund 1950 samt medicine doktor och docent i oftalmiatrik i Göteborg 1964 på avhandlingen An Optokinetic Test of Ocular Dominance.[4] Han innehade olika läkarförordnanden 1947–1951, var underläkare och amanuens vid neurokirurgiska kliniken och oftalmiatriska kliniken på Lunds lasarett 1951–1955, blev biträdande överläkare vid ögonkliniken på Lunds lasarett 1956 och på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg 1962.[5][3] Han var verksam på Södersjukhuset i Stockholm från 1967[6] och på Akademiska sjukhuset i Uppsala från 1974.[7] Under Enokssons tid i Uppsala infördes datortomografi vid vissa undersökningar och han använde sig tidigt av möjligheterna den nya tekniken medförde. Efter sin tid i Uppsala verkade han som konsult vid universitetskliniken i Umeå.[3] Han skrev även Perimetry in Neuro-Ophthalmological Diagnosis (Acta ophthalmologica, 1965).

Ledamotskap

Översättningar

Priser och utmärkelser

Referenser

Noter

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Enoksson, Paul Enok
  2. ^ Läkartidningen nr. 13/2015 (2015-03-25), sid. 57.
  3. ^ [a b c d e f] Sydsvenskan 12 april 2015: Paul Enoksson, läst 29 december 2016
  4. ^ DN 28 mars 2015: Paul Enoksson, läst 29 december 2016
  5. ^ Eneksson, Paul E i Vem är Vem?: Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge (andra upplagan, 1965)
  6. ^ Läkarstaten i Sveriges statskalender 1970
  7. ^ Akademiska sjukhuset i Sveriges statskalender 1978
  8. ^ Berndt Ehinger: Ögonkliniken i Lund under 140 år, sid 93, läst 29 december 2016