Omedelbarhetsprincipen är i Sverige en juridisk princip som innebär att domar endast får grundas på vad som förekommit under huvudförhandling. Principen stadgas i 17 kap. 2 § rättegångsbalken för tvistemål och 30 kap. 2 § för brottmål.[1]
Principen innebär bland annat att en omständighet, ett yrkande eller ett bevis som inte åberopas, eller går att sluta sig till från vad som förekommit vid huvudförhandlingen, inte får ingå i det som domstolen baserar sitt beslut på. Detta gäller även eventuella kunskaper som enskilda domare förvärvat utanför ramen för sin yrkesutövning, med undantag för så kallad notoriska fakta. [2]
För att principen ska vara tillämplig krävs således att målet tas upp till huvudförhandling. I de fall så inte görs grundas domen istället på innehållet i de inkomna handlingarna samt vad som i övrigt framkommit i målet.[3] Ytterligare undantag finns i fall där huvudförhandlingen hålls i förenklad form.[4]