Nascar Winston Cup Series 1989 | |
Allmän information | |
---|---|
Säsongsnummer | 41 |
Antal race | 29 |
Start | 12 februari (uppvisningslopp) 19 februari (poängbärande) |
Slut | 19 november |
Bilar | |
Chassin | |
Däckleverantör(er) | |
Deltagande | |
Mästare | |
Förarmästerskapet | Rusty Wallace |
Teammästerskapet | Blue Max Racing |
Märkesmästerskapet | Chevrolet |
Årets rookie | Dick Trickle[2] |
◄ 1989 ► |
Nascar Winston Cup Series 1989 var den 41:a upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing.
Säsongen bestod av 29 race och inleddes på Daytona International Speedway med uppvisningsloppen Busch Clash 12 februari och Twin 125 Qualifiers 16 februari, vilket även var slutkval till den 31:a upplagan av Daytona 500. Säsongen avslutades 19 november på Atlanta International Raceway med Atlanta Journal 500. Serien vanns av Rusty Wallace med endast 12 poängs marginal till tvåan Dale Earnhardt. Mästerskapstiteln var Wallace första och enda.[3]
Plats | Förare | Poäng |
---|---|---|
1 | Rusty Wallace | 4176 |
2 | Dale Earnhardt | 4164 |
3 | Mark Martin | 4053 |
4 | Darrell Waltrip | 3971 |
5 | Ken Schrader | 3876 |
6 | Bill Elliott | 3778 |
7 | Harry Gant | 3610 |
8 | Ricky Rudd | 3608 |
9 | Geoff Bodine | 3600 |
10 | Terry Labonte | 3569 |
|