| Martin Koch | |
 | |
| Född | 23 december 1882[1][2][3] Hedvig Eleonora församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 22 juni 1940[1][2][3] (57 år) Hedemora stadsförsamling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige[4] |
| Sysselsättning | Författare[1], översättare, poet, journalist[1], kompositör[1], målare |
| Redigera Wikidata | |
Martin Koch, född den 23 december 1882 i Stockholm, död den 22 juni 1940, var en svensk författare, journalist, visdiktare och konstnär.
Koch arbetade som måleriarbetare 1899–1903 och var elev vid Konstakademien 1904–1906. Han var aktiv inom templarorden och dess bibliotekarie 1909–1910.
Han debuterade litterärt 1911 med romanen Ellen: en liten historia. Koch skrev flera romaner och var en av de första betydande arbetarskildrarna i Sverige, med böcker som Arbetare 1912 och Guds vackra värld 1916. Åren 1922–1926 var han Pariskorrespondent för tidningen Social-Demokraten. Han gav också ut Dansvisor 1929 med vistexter som han själv tonsatte.
Sina sista 16 år bodde han i Hedemora där han drev pensionat med sin hustru Sian (Signe) i Lagmansgården, där också författargruppen Hedemoraparnassen träffades. Han var kusin med Karin Juel, som sjöng in flera av hans visor. Martin Koch använde pseudonymen Greven på en del skämttexter i tidningen Söndags-Nisse. Koch är representerad vid Nationalmuseum[5] med ett självporträtt.
Wikiquote har citat av eller om Martin Koch.