I den judiska traditionen är en levit (hebreiskt namn:לֵוִי, Lēwî, betydelse: förening, anslutning[1]) en medlem av den hebreiska Levis stam, en av de tolv folkstammar som tillsammans utgjorde Israels folk. Leviterna var de enda av stammarna som fick städer men inget landområde när Josua ledde israeliterna in i Kanaans land. Levis stam fick det speciella uppdraget att utföra en del religiösa tjänster och hade även en del andra åtaganden.

I Bibeln

Stammen är namngiven efter Levi, en av de tolv sönerna till Jakob (även kallad Israel). Levi hade tre söner: Gershon, Kehat, och Merari (Genesis 46:11:HE).

 
 
 
 
 
 
 
 
Levi
 
 
 
Melka
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gershon
 
Kehat
 
Merari
 
Jokebed
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Amram
 
Jishar
 
Hebron
 
Ussiel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mirjam
 
Aron
 
Mose
 
 
 

Kehats son Amram var far till Mirjam, Aron och Mose. Ättlingarna till Aron: Kohanim ("Präster"), hade den speciella rollen som präster i Tabernaklet i vildmarken och även i Jerusalems tempel. De återstående leviterna (Levi'yimHebreiska), delades in i tre grupper (ättlingarna till Gershon, eller Gershoniter, ättlingarna till Kehat, eller Kehatiter och ättlingarna till Merari, eller Merariter) som fyllde olika roller i Tabernaklets och senare i Templets religiösa ritualer.

Efternamn

En del leviter har antagit ett besläktat efternamn för att utmärka sin status. På grund av skilda geografiska platser så har namnen flera varianter:

Att ha efternamnet Levi eller någon variant på det betyder inte att man är levit och många leviter har inte sådana namn. Levitisk status går genom familjerna från förälder till barn. I traditionell judaism så är stamstatus bestämd genom den biologiska faderns ursprung.

Se även

Källor

  1. ^ Illustrerat bibellexikon, Oslo 1967

Referenser