Det historiska området Klippkyrkorna i Lalibela är en arkeologisk plats i Etiopien beläget i höglandet cirka 2600 m öh, och ligger 640 km norr om Addis Abeba. Moderna Lalibela är en ort i kilill (provins) Amara med cirka 9.000 invånare. Platsen upptogs på Unescos världsarvslista 1978 och är en pilgrimsort för många kristna och används än idag framför allt under kristna högtider.
Området Lalibela, som tidigare kallats Roha, uppkallades av kungen Lalibela. Han namn betyder "Bina erkänner hans suveränitet" då han hade en bisvärm runt sin säng som spädbarn utan att bli skadad, något på tolkades som ett tecken. Han regerade åren 1181 till 1221. Enligt legenden konverterade han till kristendomen och tillbringade även en tid i Jerusalem. Området uppfördes under 1200-talet under Zagwedynastin efter att kung Lalibela hade en gudomlig uppenbarelse. Enligt fader Francesco Alvarez, som deltog i den portugisiska beskickningen till Etiopien 1520-6, berättade Lalibelas präster att kyrkorna tagit 24 år att bygga, och att de konstruerats av vita män.[1] Enligt vissa källor ska detta ha varit tempelherrar som följde Lalibela från Jerusalem. Kyrkorna är uthuggna direkt ur klippan och betecknas därför som monolitbyggnader. Förutom kyrkobyggnaderna finns även en mängd uthuggna grottor, tunnlar, kryptor och gångstigar och igenom området löper den konstgjorda floden Yordannos.
Ordet "Bet" (även Bete och Biete) betyder "hus".
Wikimedia Commons har media som rör Klippkyrkorna i Lalibela.
| |||||