Ingmar Lindmarker
FöddIngmar Viktor Johan Lindmarker[1]
3 september 1931[1]
Falu Kristine församling[1], Sverige
Död10 juli 2015[1] (83 år)
Oscars församling[1], Sverige
Medborgare iSverige[1]
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningFörfattare, journalist
BarnAnna Lindmarker (f. 1961)
Redigera Wikidata

Ingmar Viktor Johan Lindmarker, född 3 september 1931 i Falun, död 10 juli 2015,[2] var en svensk journalist, utrikeskorrespondent, krönikör, författare och redaktör.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Lindmarker studerade vid Uppsala universitet, där han lärde känna journalistprofilerna Herbert Söderström och Anders Ehnmark. Tillsammans med dessa gav han på 1950-talet ut studenttidningen Ergo, där han även blev redaktör.[3]

Efter att ha tagit fil kand-examen 1954 började han som volontär på Svenska Dagbladet, där han blev fast anställd 1956. Med undantag av tre år på 1970-talet då han var anställd av utrikesdepartementet som pressråd vid ambassaden i Washington så blev han kvar på SvD fram till sin pensionering 1995.[4][5] På tidningen var han bland annat utrikeskorrespondent i först Moskva, sedan New York och därefter London.[3]

Tillsammans med Ingemar Lindahl skrev han biografin Envoyén från Eslöv (1996) om diplomaten Lars-Åke Nilsson.[6][7] Lindmarker var också medförfattare till boken Bohuslän – Bohusläns Gille i Stockholm 100 år[8] samt ytterligare ett antal böcker.

Boken Minnet av en far beskrivs av Bertil Torekull som ett gripande porträtt av Lindmarkers föräldrar med föredömligt djupgrävande författeri.[9]

Familj

[redigera | redigera wikitext]

Ingmar Lindmarker var ett av tre barn till entreprenören Axel F Lindmarker (1893–1957), som med Grand Hotel i Falun som bas byggde upp en omfattande hotell- och fastighetsrörelse och grundade Axel F och Vilna Lindmarkers Stiftelse. Tillsammans med hustrun Birgitta fick han fyra döttrar, däribland journalisten Anna Lindmarker (född 1961).[10][11]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f] Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, Lindmarker, Ingmar Viktor Johan.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Dödsannons Ingmar Lindmarker”. Svenska Dagbladet. 25 juli 2015. https://www.svd.se/arkiv/2015-07-25/25. 
  3. ^ [a b] Stugart, Martin (3 september 2006). ”Nu spelar världsreportern boule”. Dagens Nyheter: s. A28. https://www.dn.se/arkiv/familj/nu-spelar-varldsreportern-boule/. Läst 17 augusti 2008. 
  4. ^ ”Bohuslän - Bohusläns Gille i Stockholm 100 år - presentation av författarna av bokens fjorton kapitel”. Bohusläns Gille i Stockholm. 2006. Arkiverad från originalet den 14 september 2007. https://web.archive.org/web/20070914045227/http://www.bohusgillet.se/F%C3%B6rfattarna.htm. Läst 9 februari 2022. 
  5. ^ ”Vem är det: Svensk biografisk handbok 1997”. P. A. Norstedt & Söners Förlag / Runeberg. sid. 699. https://runeberg.org/vemardet/1997/0699.html. Läst 9 februari 2022. 
  6. ^ Landin, Per (16 september 2006). ”Äventyret UD” (på svenska). Dagens Nyheter: s. C04. Läst 17 augusti 2008. 
  7. ^ Friberg, Ralf (4 november 2006). ”Med blicken mot Europa” (på svenska). Hufvudstadsbladet. Läst 17 augusti 2008. 
  8. ^ Claesson, Göran C-O (27 februari 2007). ”Så firade Bohusläns Gille i Stockholm” (på svenska). Göteborgs-Posten: s. 306. Läst 17 augusti 2008. 
  9. ^ Bertil Torekull (8 augusti 2015). ”Minnesord Ingmar Lindmarker”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/familj/ingmar-lindmarker/. 
  10. ^ Hultquist, Catia (16 november 1997). ”Anna i nytt ljus” (på svenska). Expressen: s. 6. Läst 17 augusti 2008. 
  11. ^ Mollberger, Bertil (14 juli 1999). ”Från sen kväll till tidig morgon” (på svenska). Dagens Nyheter: s. A03. Läst 17 augusti 2008. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]