Gillis Bildt | |
Tid i befattningen 1862–1874 | |
Företrädare | Jakob Essen Hamilton |
---|---|
Efterträdare | Gustaf af Ugglas |
Tid i befattningen 6 februari 1888–12 oktober 1889 | |
Monark | Oscar II |
Företrädare | Robert Themptander |
Efterträdare | Gustaf Åkerhielm |
Tid i befattningen 1886–1894 | |
Monark | Oscar II |
Företrädare | Gustaf Adolf Vive Sparre |
Efterträdare | Fredrik von Essen |
Född | 16 oktober 1820 Göteborg, Sverige |
Död | 22 oktober 1894 (74 år) Stockholm, Sverige |
Gravplats | Solna kyrkogård[1] kartor |
Politiskt parti | Obunden konservativ |
Ministär | Regeringen Gillis Bildt |
Maka | Lucile Rosalie Dufva |
Militärtjänst | |
I tjänst för | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Grad | Generallöjtnant |
Befäl | Militärbefälhavare Gotland och chef Gotlands nationalbeväring (1858-62) |
Utmärkelser | Se: utmärkelser |
Didrik Anders Gillis Bildt, född 16 oktober 1820 i Göteborg, död 22 oktober 1894 i Stockholm, var en svensk friherre, generallöjtnant, riksmarskalk, riksdagsman 1847–1874 (från 1867 Första kammaren) och 1887–1894 (Första kammaren) samt Sveriges statsminister 1888–1889. Han var farfars farfar till statsministern, senare utrikesministern Carl Bildt.
Gillis Bildt föddes 1820 i Göteborg, men kyrkobokfördes i hovförsamlingen i Stockholm, som son till överstelöjtnant Daniel Fredrik Bildt (1792–1827) och Christina Elisabeth, född Fröding.[2] Bildt hade två syskon.[3] Han tillhörde den uradliga ätten Bildt, [4] som var av delvis dansk härkomst.[3]
Bildt blev officer 1837, informationsofficer vid Krigsakademien 1847–1854, kapten i armén 1852, major vid artilleriet 1854, överstelöjtnant 1856, Svea artilleriregemente och överste 1857 och generalmajor 1859. Mellan 1858 och 1862 var Bildt militärbefälhavare på Gotland och chef Gotlands nationalbeväring.[2] Han blev adjutant hos Oscar I 1851, och hos Karl XV 1859. På Riddarhuset räknades han till de konservativa så kallade junkrarna, men förordade 1865 års representationsreform. Han var landshövding på Gotland 1858–1862, överståthållare 1862–1874,[5] svensk minister i Berlin 1874–1886 och riksmarskalk hos Oscar II från 1886. Han blev upphöjd till friherre 1864.
När han invaldes i första kammaren av protektionisterna i Stockholms stadsfullmäktige 1887 var det mot Oscar II:s vilja. Kungen ville inte att Bildt, som nära vän till kungafamiljen, skulle engagera sig i ett parti som bekämpade regeringspolitiken och han fick löfte av Bildt att denne inte skulle ansluta sig till något parti. Bildt deltog dock i möten med första kammarens tullvänliga grupp.
Som riksdagsman var han allmänt konservativ – i tullfrågan moderat protektionist. I den egenskapen kallade kungen honom som statsminister den 6 februari 1888, sedan ärkebiskop Sundberg avböjt. Kungen ville slippa ett parlamentariskt prejudikat, som med tanke på riksdagens sammansättning innebar direkt skifte från frihandel till protektionism. Därför föredrog kungen en mjuk övergång från Louis De Geers liberala och frihandelsvänliga politik till den nya tidens krav på protektionism, tullar och nationalism. Bildts regering kom att till hälften bestå av tullvänner och till hälften av frihandlare från Themptanders ministär.
Bildt var till åren kommen och hans långa utlandsvistelse gjorde att han inte var ordentligt insatt i aktuella förhållanden. Sedan han insett svårigheterna att förverkliga regeringsdeklarationens ambition om "försoning och samhällsfrid" avgick han den 12 oktober 1889.
Gillis Bildt upphöjdes till friherre 1864 och kom därmed att kallas i 21 år för "Sveriges siste baron", ända till 1885, när Oscar Dickson upphöjdes till friherre.[6]
Bildt gifte sig 16 mars 1848 i Stockholm med Rose Lucie Dufva – dotter till kammarrådet Nils Dufva och Adelaide, född Hall – med vilken han fick tre barn: Adèle Elisabeth, Carl Nils Daniel och Knut Gillis.[7]
Bildt avled den 22 oktober 1894 i hovförsamlingen i Stockholm och begravdes på Solna kyrkogård.[8]
Ämbetstitlar | ||
---|---|---|
Företräddes av Jakob Essen Hamilton |
Överståthållare 1862–1874 |
Efterträddes av Gustaf af Ugglas |
Företräddes av Gustaf Adolf Vive Sparre |
Sveriges riksmarskalk 1886–1894 |
Efterträddes av Fredrik von Essen |
Företräddes av Gustaf Jacob af Dalström |
Landshövding i Gotlands län 1858–1862 |
Efterträddes av Henrik Gyllenram |
Diplomatiska titlar | ||
Företräddes av Frederik Due |
Sveriges envoyé i Berlin 1874–1886 |
Efterträddes av Alfred Lagerheim |
Politiska uppdrag | ||
Företräddes av Robert Themptander |
Sveriges statsminister 1888–1889 |
Efterträddes av Gustaf Åkerhielm |
Svenska adelstitlar | ||
Ny titel | Friherre inom ätten Bildt(1) 1864–1894 |
Efterträddes av Carl Bildt |
Anmärkningar och referenser
| ||
1. Med 1809 års regeringsform infördes § 37 som begränsar adel-, friherr- eller grevskapet till primogenitur. Den äldste manlige bröstarvingen (äldste sonen eller, i brist på söner, närmaste annan manlig ättling) blir då adlig, friherrlig eller greve efter faderns död. |
|
|