| Erik Bye | |
 | |
| Födelsenamn | Erik Erikssøn Bye |
|---|---|
| Född | 1 mars 1926 Brooklyn, New York, USA |
| Död | 13 oktober 2004 (78 år) Hvalstad, Norge |
| Bakgrund |  Norge |
| Genrer | Visor, folk |
| Roll | Sångare, låtskrivare, journalist, programledare i radio och TV, skådespelare, författare |
| År som aktiv | 1958–2004 |
| Skivbolag | Fontana, Philips, CBS, Kirkelig Kulturverksted, Sonet Records |
| Artistsamarbeten | Otto Nielsen, Finn Ludt, Willy Andresen, Josephine Baker, Nora Brockstedt |
Utmärkelser
Lytterprisen (1964) Spellemannpris för årets manliga artist (1972) Årets Peer Gynt (1974) Spellemannpriset, juryns hederspris (1978) Akershus fylkes kulturpris (1982) Fritt Ord-priset (1989) Cappelenpriset (1993) Norsk kulturråds ærespris (1993) Kardemommestipendiet (1995) Tekstforfatterfondets hederspris (1996) Solprisen (1996) Hans Christian Ostrøs minnespris (1997)[1] Gullrutens hederspris (1998) Skjæraasenpriset (2000) Spellemannpriset för vissång (2003) Riddare av första klass av Sankt Olavs orden | |
Erik Erikssøn Bye född 1 mars 1926 i Brooklyn, New York, USA, död 13 oktober 2004, var en norsk tevepersonlighet, sångare och journalist. Han var bosatt i Asker.
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Erik Bye var son till operasångaren Erik Ole Bye och Rønnaug Dahl.
Han studerade engelska, journalistik och dramaturgi vid University of Wisconsin (1953). Han var journalist vid Associated Press (1953–1955), BBCs norska avdelning (1955–1958), och sedan vid NRK.[2]
TV-karriär
[redigera | redigera wikitext]Erik Bye var involverad i flera av de tidiga teveprogrammen i NRK. I samarbete med Willy Andresen skrev han en lång rad melodier. Erik Bye väckte bland annat uppståndelse då han lät en grupp psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar uppträda med «Folk og røvere i Kardemomme by» på norsk teve, något som aldrig hade gjorts tidigare.
Andra intressen
[redigera | redigera wikitext]Han arbetade för Redningsselskapet under stora delar av sitt liv, och fick något år före sin död ett räddningsfartyg uppkallat efter sig.[2]
1994 engagerade Bye sig som motståndare till ett norskt medlemskap i EU.[2]
Film om Erik Bye
[redigera | redigera wikitext]Dokumentärfilmen Giganten (2005) skildrar Byes tre sista levnadsår och hans sista offentliga uppträdanden.
Övrigt
[redigera | redigera wikitext]Bye kom 17 december 2005 på tredje plats, i en direktsänd omröstning om århundradets norrman på NRK, efter kung Olav V och Einar Gerhardsen.[3]
Diskografi (urval)
[redigera | redigera wikitext]- Album
- Vi går ombord (1960)
- Erik Bye synger Skjæraasen (1966)
- Jeg vet en vind (1972)
- Gammel er min fjord (1974)
- Norske folketoner (1978)
- Askøyarven vil vi verja: Erik Bye gjester Askøy (1978)
- Vandring på Vår Herres klinkekule (1985)
- Langt nord i livet (1994)
- I dur og brott (2003) (med Kongelige Norske Marines Musikkorps)
- Støv og stjerner (2003)
Bibliografi (utgivet på svenska)
[redigera | redigera wikitext]- Munspel under bar himmel (1967)
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- Narvesenprisen 1965[4]
- Gammleng-prisen 1988[5]
- Cappelenpriset 1993[6]
- Norsk kulturråds ærespris 1993[7]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ läs online, sceneweb.no .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Norsk biografisk leksikon: Erik Bye
- ^ NRK: Olav 5 er århundrets nordmann Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Store norske leksikon: Narvesenprisen
- ^ ”Vinner av Rolf Gammleng-prisen”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304213616/http://www.ffuk.no/getfile.php/345224.1027.ewfsverudt/gammleng_vinnere.htm. Läst 24 mars 2016.
- ^ Store norske leksikon: Cappelenprisen
- ^ Kulturrådet: Kulturrådets ærespris – liste over vinnere
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Erik Bye.- Norsk biografisk leksikon
|