16-bitarsdator är en dator med en CPU baserad på 16-bitars arkitektur. Utmärkande för 16-bitarsarkitektur är 16-bitar bred databuss och 16-bitars instruktionsuppsättning. Vissa 16-bitarsprocessorer, som Motorola 68k, kunde ha 32-bitars processorregister och många hade också adressbuss som var bredare än 16-bitar för att kunna adressera mer än 64 kibibyte.

16-bitarsdatorerna var ett viktigt utvecklingssteg mellan de enkla och billiga 8-bitars-datorerna och de större och mer avancerade 32-bitars-datorerna.

Datorn Whirlwind I som utvecklades av MIT för USA:s flotta 1951 var världens första 16-bitarsdator.^[1] Likt många andra första generationens datorer så var den baserad på radiorör och därför både stor och energislukande. Trots det byggdes flera Whirlwind-datorer, bland annat åt NORAD.

I mitten av 1960-talet lanserades de första halvledarbaserade 16-bitarsdatorerna, bland annat IBM 1130 och HP 2100. De var så kallade minidatorer och avsedda som billigare alternativ till stordatorer.

På 1970-talet kom de första 16-bitars mikroprocessorerna, vilka gjorde det möjligt att bygga 16-bitars persondatorer.

16-bitars adressrymd blev dock ganska snabbt en begränsande faktor. För att kunna använda mer än 64 kibibyte minne infördes finesser som segmenterat minne och virtuellt minne.