Andy Summers | |||
Andy Summers | |||
Fødd | 31. desember 1942 (81 år) | ||
---|---|---|---|
Fødestad | Poulton-le-Fylde | ||
Fødenamn | Andrew James Somers | ||
Opphav | Storbritannia | ||
Aktiv | 1959 til i dag | ||
Sjanger | Rock, jazz, postpunk, New Wave, reggae, Progressiv rock | ||
Instrument | Gitar, bass, klaverinstrument, vokal | ||
Kjende instrument | Fender Telecaster Fender Stratocaster | ||
Tilknytte artistar | The Police, The Animals, Soft Machine, Robert Fripp, Kevin Ayers, John Etheridge, Gustavo Cerati | ||
Plateselskap | A&M Records | ||
Verka som | Musikar, låtskrivar, fotograf, produsent |
Andy Summers (fødd Andrew James Somers, 31. desember 1942) er ein engelsk gitarist og låtskrivar mest kjend som medlem av The Police og Eric Burdon & The Animals.
Summers vart fødd i Poulton-le-Fylde i Lancashire i England[1] Som ung flytte familien til Bournemouth i Dorset, der han gjekk på Summerbee School[1] og byrja 14 år gammal å spele gitar. 17 år gammal spelte han på lokale klubbar. Som tenåring arbeidde han i ein musikkforretning i Bournemouth som ein ung Robert Fripp ofte vitja.[2] Sjølv om Summers hovudsakleg lærte seg sjølv å spele gitar, studerte han klassisk gitar på California State University i Northridge[3][4] i fire år fram til 1973.
Summers byrja karrieren sin som plateartist i 1960-åra som gitarist for R&B-gruppa Zoot Money's Big Roll Band, og den psykedelisk inkarnasjonen Dantalian's Chariot.[1][3] I 1968 var Summers nokre månader medlem av jazz-fusion-bandet Soft Machine.[3][5] Han spelte òg inn musikk med Eric Burdon and The Animals[1] (Love Is),[3] og spelte mykje av tida på midten av 70-talet med Jon Lord, Neil Sedaka, Kevin Ayers, Kevin Coyne, David Essex og andre.[1] I 1977 vart han invitert av tidlegare Gong-bassist Mike Howlett til å bli med i bandet Strontium 90 i lag med Sting og Stewart Copeland.
Summer vart internasjonalt kjend som gitarist for The Police (som han først hadde kontakt med i 1977, og var nesten ti år eldre enn resten av bandmedlemmane). Han spelte på store hittar som «Message in a Bottle», «Don't Stand So Close to Me» og «Every Breath You Take». Summers skreiv òg songar for the Police, som «Omegaman»[6] og «Mother».[7] I 1980 vann instrumentalen hans «Behind My Camel»[2] Grammyprisen for beste rockeinstrumental. Sjølv om det var Sting som i hovudsak var vokalisten, song Summers solo på fleire songar, som «Be My Girl Sally», «Friends», «Someone to Talk to» og «Mother».[8]
Etter at The Police vart oppløyst i 1984 heldt Summers fram karrieren sin, både som soloartist og i samarbeid med andre musikarar. Han starta òg ein karriere som forfattar og fotograf.
Studioalbum | Outlandos d'Amour • Reggatta de Blanc • Zenyattà Mondatta • Ghost in the Machine • Synchronicity |
---|---|
Singlar | «Fall Out» • «Roxanne» • «Can't Stand Losing You» • «So Lonely» • «Message in a Bottle» • «Walking on the Moon» • «Bring On the Night» • «The Bed's Too Big Without You» • «Don't Stand So Close to Me» • «De Do Do Do, De Da Da Da» • «Invisible Sun» • «Every Little Thing She Does Is Magic» • «Spirits in the Material World» • «Secret Journey» • «Every Breath You Take» • «Wrapped Around Your Finger» • «Synchronicity II» • «King of Pain» |
Andre album | Six Pack • Every Breath You Take: The Singles • Greatest Hits • Message in a Box: The Complete Recordings • Every Breath You Take: The Classics • Live! • The Very Best of Sting & The Police • The Police • Certifiable: Live in Buenos Aires |
Tilknytte artiklar | Diskografi • Strontium 90 • Strontium 90: Police Academy • Brimstone & Treacle • ¡Policia!: A Tribute to the Police • Everyone Stares • Sting |