Svensk-polska unionen | ||||
Personalunion | ||||
| ||||
Valspråk: För rätten och folket (latin: Pro iure et populo) Konungens hjärta (är) i Herrens hand (latin: Cor regis in manu Domini) Av Himmelen ges det upphöjda (latin: Coelitus sublima dantur) | ||||
Huvudstad | ||||
Språk | Latin, polska, svenska | |||
Statsskick | Monarki | |||
Bildades | 17 november 1592 | |||
– bildades genom | Kalmar stadgar | |||
– bildades ur | Sverige, Polsk-litauiska samväldet | |||
Upphörde | 24 juli 1599 | |||
– upphörde genom | Avsättningskriget mot Sigismund | |||
– uppgick i | Sverige och Polsk-litauiska samväldet | |||
Idag del av | Sverige Polen Litauen Vitryssland |
Svensk-polska unionen var en union mellan Sverige och Polen-Litauen från 1592 till 1599 genom en personalunion mellan de bägge rikena med Sigismund som kung. Den upplöstes som ett resultat av hertig Karls avsättningskrig mot Sigismund.
Efter att svenske kung Johan III dött 1592, ärvde hans äldste son Sigismund tronen efter att redan tidigare ärvt den polska.
Sigismund, som var romersk-katolik, stöttade katolicismen i Sverige, vilket ledde till att reformationen och den av hans farfar Gustav Vasa inledda antikatolicismen i Sverige avstannade under hans regeringsår.[källa behövs] På grund av detta och andra anledningar, startade hans farbror riksföreståndare hertig Karl uppror med mål att bryta unionen, inklusive slutföra reformationen i landet.[källa behövs]
Inledningsvis mötte hertig Karl motstånd, men segrade till slut i avsättningskriget mot Sigismund i och med slaget vid Stångebro (1598) i Östergötland, varmed Sigismund drog sig tillbaka till Polen-Litauen och tidigare kungatrogna i Sverige under konflikten straffades hårt, bland annat genom Linköpings blodbad.