Industrialiserings- och urbaniseringsprocessen efter andra världskriget har resulterat i att befolkningstillväxten har minskat bland makedonierna. Minskningen bland muslimerna är lägre än vad som generellt är fallet för befolkningen i övrigt. Befolkningsökningen är mycket hög bland landsbygdens muslimer: turkar och torbeser som är 2,5 gånger större än den makedonska majoritetens, medan albaner och romer har tre gånger så höga ökningstal. Vilket har resulterat i en betydande demografiska förändring i vilket den albanska befolkningsandelen har ökat från 8 % efter andra världskriget till 25 % under 1990-talet. Detta har även medfört en ökad politisk spänning som slutligen efter en kort konflikt 2001 har tvingat landet att genomföra reformer som mer har decentraliserat styret till de lokala kommunerna.
År 1994 hade makedonierna ett TFR (Totalt Fruktsamhetstal) på 2,07, medan TFR för den albanska var (4,10), romska (4,01), turkiska (3,55), serbiska (2,07), vlachiska (1,88) och för den övriga befolkningen (3,05). TFR per religion var för de kristna 2,17 (med 2,20 för katoliker och 2,06 för de ortodoxa), islam (4,02) och övriga (2,16) [4].