Kungariket Norge
Kongeriget Norge (Norska)
← 1814 →
Flagga	Vapen
Valspråk: Kungligt: Gud og fædrelandet ("Gud och fosterlandet") Eidsvollseden: Enige og troe, indtil Dovre falder ("Enighet och tro till Dovrefjället faller")
Nationalsång: 'Norges Skaal'
Huvudstad	Christiania
Största stad	Bergen
Språk	danska norska Samiska
Religion	protestantisk kristendom
Statsskick	konstitutionell monarki
Bildades	1814
Upphörde	1814
Folkmängd	885 000[1] (1814)
Valuta	Norsk riksdaler

Kungariket Norge (norska: Kongeriget Norge) återuppstod som stat i Norden den 17 maj 1814. Det efterträdde Danmark-Norge och ingick 4 november 1814 i personalunion med Kungariket Sverige.

Historia

Under 1814 utsattes Danmark-Norge för blockad av Storbritannien efter Kanonbåtskriget. Från 1808 blockerade britterna alla hamnarna i Norge, och spänningen steg. Från 1809 växte sig självständighetsrörelsen stark. 1812 och 1813 rådde hungersnöd i Norge.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 oktober 2012.

Fotnoter

Externa länkar

• The Eidsvoll building website (Norwegian)
• National Norwegial bibliographical library database related to 1814
• Runeberg article on Magnus Fredrik Ferdinand Björnstjerna
• 1813-15 Norway Paper Money

Norges historia
Denna artikel är en del av en serie
Tidsaxel
Högmedeltiden (1035–1388)
Kalmarunionen (1388–1536)
Danmark-Norge (1536–1814)
Kungariket Norge (1814) (1814)
Svensk-norska unionen (1814–1905)
Unionsupplösningen (1905)
1905–1939 (1905–1939)
Andra världskriget (1939–1945)
Efterkrigstiden (1945–)