Kaliumkarbonat | |
| |
Systematiskt namn | Kaliumkarbonat |
---|---|
Övriga namn | Pottaska |
Kemisk formel | K2CO3 |
Molmassa | 138,205 g/mol |
Utseende | Vit, fast |
CAS-nummer | 584-08-7 |
SMILES | [O-]C(=O)[O-].[K+].[K+] |
Egenskaper | |
Densitet | 2,29 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | 1120 g/l (20 °C) |
Smältpunkt | 891 °C (sönderfaller) |
Faror | |
Huvudfara | |
NFPA 704 | |
LD50 | 1870 mg/kg |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Kaliumkarbonat, K2CO3, är ett vitt pulver som är lättlösligt i vatten men olösligt i etanol. Det kallas även pottaska.[1]
I vattenlösning blir lösningen alkalisk. Saltet är hygroskopiskt och suger upp vatten ur fuktig luft. Kaliumkarbonat smälter vid 891 °C och sönderdelas till kaliumoxid och koldioxid om det uppvärms ytterligare.
Pottaska är ett äldre namn på kaliumkarbonat, framförallt den som utvanns genom förbränning av ved från lövträd till aska, som sedan urlakades med vatten. När askluten indunstades erhöll man kaliumkarbonat förorenat med andra salter och organiska ämnen. Beredningen ägde rum i krukor, (franska: pots), därav namnet. När rå pottaska glödgades erhölls kalcinerad pottaska vilken renades genom upplösning i minsta mängd kokande vatten. När lösningen svalnade utkristalliserades föroreningarna som salter och moderluten kunde indunstas till renad pottaska (engelska: pearl ash).[2][3] Grundämnet kalium heter på engelska potassium efter ordet för pottaska (potash)[4].
Industriellt framställs kaliumkarbonat genom att man leder ned koldioxid i kaliumhydroxid. Förr framställdes det genom lakning av träaska i lerpottor och därför kallas det ibland för pottaska. Framförallt har lövträ använts och björk har varit mest använd.
|