| Jacques Laurent | |
| Pseudonym | Cécil Saint-Laurent |
|---|---|
| Född | Jacques Laurent-Cély 5 januari 1919 Paris, Frankrike |
| Död | 29 december 2000 (81 år) Paris, Frankrike |
| Yrke | författare och journalist |
| Nationalitet | fransman |
| Språk | franska |
| Verksam | 1947–2000 |
| Litterära rörelser | Husarerna |
Jacques Laurent, född 5 januari 1919 i Paris, död 29 december 2000 i Paris, var en fransk romanförfattare, essäist och journalist. Utöver sitt verkliga namn använde han flera olika pseudonymer, varav Cécil Saint-Laurent är den mest kända och använda. Han tilldelades Goncourtpriset 1971.
Efter studier vid Paris universitet romandebuterade Laurent 1947. Han fick en tidig framgång med den historiska romanen Den kära Caroline som också blev en uppmärksammad film. Han tog tidigt avstånd från den typ av politiskt inriktade vänsterförfattare som var på modet vid denna tid. År 1953 grundade han den egna litterära tidskriften La Parisienne, som varade i fem år och blev en viktig plattform.[1]
Laurant hade i ungdomen varit aktiv monarkist och räknades till den litterära rörelsen Husarerna, tillsammans med bland andra Roger Nimier, Antoine Blondin och Michel Déon. I samband med Algerietrevolten gjorde han politiska uttalanden emot Charles de Gaulle, som han ansåg var en förrädare. Han var under en kortare period skribent för L'Esprit public, med kopplingar till OAS, men upphörde efter meningsskiljaktigheter med Jean Mabire.[2]
År 1971 fick Laurent Goncourtpriset för sin roman Les Bêtises ("dumheterna"). Han valdes in i Franska akademien 1986.[1]
| |||||
|