| Erik Bergvall | ||
.JPG) Erik Bergvall, av Jan de Meyere | ||
| Vattenpolo, herrar | ||
 Olympiska spel
| ||
|---|---|---|
| Brons | 1908 | Vattenpolo |
Erik Bergvall, född 7 april 1880 i Västerfärnebo, Västmanland, död 4 februari 1950 i Bromma, var en svensk vattenpolospelare, idrottsledare och journalist. Han var bror till skådespelarna Sven Bergvall och Harry Bergvall.
Bergvall blev svenska mästare i vattenpolo med Stockholms Kappsimningsklubb 1906 och 1909. Vid OS i London 1908 blev han tillsammans med det svenska laget bronsmedaljör.
1904 var han med och stiftade Svenska simförbundet och blev då dess sekreterare. 1909 övertog han ordförandeskapet i förbundet och kvarstod i denna position fram till 1932. 1924–1928 var han även ordförande i Internationella simförbundet (FINA).
När FINA grundades 1908, uppdrogs Bergvall att skriva simidrottens regelverk. Detta presenterades 1910 och kvarstår i sin grundstruktur än på 2000-talet.[1]
Bergvall var biträdande sekreterare i Sveriges Olympiska Kommitté 1906 och 1913–1924.
Efter ett flertal olympiska spel redigerade och delvis skrev han redogörelser över svenskarnas deltagande. Efter OS i Stockholm 1912 redigerade han den officiella redogörelsen.
1921 grundade han tillsammans med Nils Fröman och överståthållare Carl Hedenstierna den Svenska Föreningen för Folkbad.[2][3]
Han var chef för Stockholms stadion 1916–1946,[1] från början var det endast tänkt att han skulle stanna i två-tre år, men det blev ett 30-årigt livsverk. Erik Bergvall är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.