| |||
Fotbollsförbund | Football Association | ||
---|---|---|---|
Federation | Uefa | ||
Smeknamn | Three Lionesses The Lionesses | ||
Förbundskapten | Sarina Wiegman | ||
Lagkapten | Leah Williamson Millie Bright (interim) | ||
FIFA-rankning | 4[1] | ||
Flest landskamper | Fara Williams (172) | ||
Flest mål | Ellen White (48) | ||
Första landskamp | |||
Skottland 2–3 England (18 november 1972) | |||
Största vinst | |||
England 20–0 Lettland (30 november 2021) | |||
Största förlust | |||
Norge 8–0 England (4 juni 2000) | |||
| |||
Världsmästerskap | |||
Spelade mästerskap | 6 | ||
● Silver | 1 (2023) | ||
● Brons | 1 (2015) | ||
Europamästerskap | |||
Spelade turneringar | 9 | ||
● Guld | 1 (2022) | ||
● Silver | 2 (1984, 2009) |
Englands damlandslag i fotboll (engelska: England women's national football team) representerar England i fotboll för damer. England vann EM-silver 1984 och 2009. 2022 vann England EM-guld på hemmaplan.[2] England har deltagit i VM sex gånger, bästa placeringen är silverplats 2023.[3]
Eftersom man tävlar som Storbritannien i OS, får man inte delta som eget lag i fotbollsturneringen. Det innebär att även om de kvalar in, så kan de inte delta, vilket exempelvis gäller år 2008 då Englands damlandslag kvalade in men inte får delta. För första gången sen kvalet till OS 1972 (då bara herrfotboll fanns på det olympiska fotbollsprogrammet) planerade Storbritanniens olympiska kommitté att ställa upp med ett gemensamt lag (England, Nordirland, Skottland och Wales tillsammans) för Storbritannien. Skottlands, Wales och Nordirlands fotbollsförbund var däremot kritiska till detta, eftersom de ansåg att deras oberoende i europeiska och internationella sammanhang hotades.[4] De brittiska damlandslagen hade aldrig tidigare tävlat under samma nationsbeteckning. Vid olympiska sommarspelen 2012 i London blev detta dock verklighet i såväl herr- som damklassen.
Följande spelare ingår i spelartruppen i VM 2023 som spelas i Australien och Nya Zeeland.[5]
|