Östslavernas gudar
.jpg)
Furst Vladimirs pantheon
- Perun – den främste guden, beskyddare av furstar och hirder, även åskguden[2] Byttes ut mot profeten Elia.
- Chors – personifierar solen
- Dazjbog – solguden, låser in vintern och låser upp våren, bröllopsbeskyddare, stamfader för ryska folket, från furstar till jordbrukare
- Stribog - en gudom som förmodligen förknippas med atmosfären (vinden)
- Simargl eller Semargl - en halvgud med oklar funktion, möjligen en budbärare mellan de himmelska och jordiska världarna
- Mokosj eller Makosj – en kvinnlig gudom, beskyddarinna av spånad och vävning. Byttes ut mot den heliga Paraskeva (eller Pjatnitsa, i betydelsen dagen före helg)
Andra gudar i det forntida Rus
- Volos~Veles – uppfattas ofta som identiska, men enligt urkunderna har de olika funktioner:
- Volos – ”boskapsguden”, beskyddare av boskapen. Byttes ut mot den helige Blasius
- Veles – en gud som beskyddar sagoberättare och poesi
- Börd och föderskor – personifierar den nyföddes öde, ”vad som står skrivet vid födseln”
- Svarog – möjligen smedguden
- Svarozjitj – personifierar elden[a]
Rituella fruktbarhetsväsen och symboler De är inte gudar i direkt mening, utan en ålderdomlig utvecklingfas i kulten av gudarnas döende och återfödelse. De är dockor, fyllda av koncentrerad fruktbarhets- och ymnighetskraft. Efter hedersbetygelser och begråtande slits dockorna sönder, dränks eller bränns upp. Det som återstår sprids över åkrarna eller i fähusen.
Väsen som personifierar högtiderna i folklore
- Koljada
- Maslenitsa
- Kupala
”Gudar” och väsen med litterärt ursprung
- Trojan – ett forntida symboliskt väsen i Igorkvädet. I andra källor räknas det upp tillsammans med övriga gudar. Blev synbarligen lånad till Rus från den sydslaviska folkloretraditionen.
- Dyj – en namnvariant av antikens Zeus i de forntidsryska predikningarna mot hedendomen
- Alkonost, Sirin, Gamajon – mytiska fåglar med ursprung i den forntida ryska litteraturen
