| Catarina Ligendza | |
 En nyfödd Catarina i mamma Britas armar. | |
| Födelsenamn | Catarina Beyron |
|---|---|
| Födelsedatum | 18 oktober 1937 |
| Födelseort | Stockholm |
| Make | Peter Ligendza |
| Föräldrar | Brita Hertzberg, Einar Beyron |
| Genre | Opera |
| Roll | Sopran |
| År som aktiv | 1963–1988 |
Utmärkelser
Litteris et Artibus (2004) | |
Catarina Ligendza, född Beyron den 18 oktober 1937 i Stockholm, är en svensk operasångare och dramatisk sopran.
Ligendza är dotter till Brita Hertzberg och Einar Beyron som båda var hovsångare vid Kungliga Teatern i Stockholm.[1] Hon studerade först vid musikhögskolan i Wien, sedan mellan 1959 och 1963 för Henriette Klink-Schneider vid bayerska statskonservatoriet i Würzburg och slutligen för Josef Greindl vid musikhögskolan i Saarbrücken.
Ligendza är gift med den tyske oboisten och dirigenten Peter Ligendza.
År 1963 debuterade hon i Linz som grevinnan i Figaros bröllop, Antonia i Hoffmanns äventyr och Elisabeth i Tannhäuser. År 1964 kom hon till Braunschweig som Undine, Micaela i Carmen och Alice Ford i Verdis Falstaff. År 1965 till 1969 engagerades hon till operan i Saarbrücken som Arabella, Marskalkinnan, Elsa, Brünnhilde, Desdemona. År 1969 till 1987 var hon ensemblemedlem vid Deutsche Oper Berlin. Där sjöng hon bland annat Ariadne, Chrysothemis, Amelia i Maskeradbalen, Leonore i Fidelio, Brünhilde i Nibelungens ring och Isolde i Tristan och Isolde.
Hon gästspelade återkommande vid operahusen i Hamburg och Stuttgart, München och på Wiener Staatsoper där hon sjöng Fidelio, Brünnhilde, Isolde, Ariadne, Lisa i Spader dam med mera samt Elsa med bland andra Plácido Domingo som Lohengrin. År 1970 och 1982 engagerades Catarina Ligendza av Herbert von Karajan till Påskfestspelen i Salzburg som tredje nornan, Fidelio och Senta. År 1971 var hon på Covent Garden i London som Senta i Den flygande holländaren, på Metropolitan i New York som Leonore i Beethovens Fidelio och på La Scala i Milano 1972 som Arabella med dirigenten Wolfgang Sawallisch och 1978 som Isolde i regi av Wolfgang Wagner och Carlos Kleiber som dirigent.
Som dramatisk sopran inom Wagner-facket profilerade sig Catarina Ligendza bland annat vid Festspelen i Bayreuth där hon mellan 1971 och 1977 sjöng Brünnhilde och Isolde i regi av August Everding och med Carlos Kleiber och Horst Stein som dirigenter. 1987 återkom hon till Bayreuth och sjöng Elsa i Lohengrin och Isolde i en uppsättning av Tristan och Isolde med Jean-Pierre Ponnelle som regissör och Daniel Barenboim som dirigent.
Hon deltog som Brünnhilde i Nibelungens ring vid Operan i Frankfurt 1984–1987 i den uppmärksammade regin av Ruth Berghaus och med Michael Gielen som dirigent. År 1987 medverkade hon som Brünnhilde med Deutsche Oper Berlin i Yokohama och Tokyo där Nibelungens ring spelades för första gången i sin helhet i Japan.
Ligendza hade förmånen att få arbeta med sin tids främsta dirigenter såsom Carlos Kleiber, Herbert von Karajan, Daniel Barenboim, Lorin Maazel, Wolfgang Sawallisch, Michael Gielen, Otmar Suitner, Karl Böhm, Eugen Jochum med mera och regissörer som Götz Friedrich, Ruth Berghaus, Herbert Wernicke, Achim Freyer, Jean-Pierre Ponnelle, Wolfgang Wagner och August Everding. Hon har varit en av kandidaterna till posten som operachef i Stockholm.
Tillsammans med sin make Peter Ligendza gjorde sångerskan konserter och inspelningar på Sveriges Radio, Sender Freies Berlin, DGG och bayerska radion och uppträdde bland annat 1976 vid internationella Bachfestspelen i Ansbach, och i en direktsänd tv-konsert med Norrköpings symfoniorkester och Thomas Schuback som dirigent (SVT 1973). År 1974 framförde de med Kungliga Hovkapellet konsertarior och oboekonsert KV 314 av Mozart på Drottningholm (Sveriges Radio 1974).
Ligendza medverkade i flera operafilmer: som Senta i Den flygande holländaren (regi: Vaclav Kaslik, dirigent: Wolfgang Sawallisch), som Elsa i Lohengrin (regi: August Everding, dirigent: Wolfgang Sawallisch, som Agathe i Friskytten (regi: Achim Freyer, dirigent: Dennis Russell-Davis), som Chrysothemis i Elektra.
Ligendza avslutade sin karriär 1988.
Ligendza har gjort få framträdanden i Sverige; det första skedde 1963 med Sveriges Radios symfoniorkester under ledning av Nils Grevillius, där hon bland annat sjöng båda Liu-ariorna ur Turandot av Puccini och ”sången till månen” ur Dvoraks Rusalka (Sveriges Radio 1963). År 1965 sjöng hon med Göteborgs Symfoniorkester under ledning av Bogo Leskovitch, Jaroslavnas aria ur Furst Igor, Desdemonas slutscen ur Otello av Verdi och Vainos båda sånger ur Arnljot av Wilhelm Peterson-Berger (Sveriges Radio 1965). Den 26 mars 1972 sjöng hon på Folkborgen i Norrköping i närvaro av sångerskans föräldrar. År 1972 sjöng hon även för första gången på Stockholmsoperan och hyllades då för sina insatser som Elsa i Wagners Lohengrin och Brünnhilde i Valkyrian. Hon återkom senare som Brünnhilde i hela Nibelungens ring och Elisabeth i Tannhäuser. År 1976 sjöng Ligendza med Sveriges Radios symfoniorkester och dirigenten Walter Weller Vier letzte Lieder av Richard Strauss SVT 1978).
Samtliga www-adresser lästa 25 februari 2013.