Alfred Lennon | |
Född | 14 december 1912[1][2] Liverpool, Storbritannien |
---|---|
Död | 1 april 1976[1] (63 år) Brighton |
Medborgare i | Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
Utbildad vid | The Blue Coat School |
Sysselsättning | Singer-songwriter, sångare |
Maka | Julia Lennon (g. 1938–) |
Barn | John Lennon (f. 1940) |
Föräldrar | John Lennon[3] Mary Maguire[3] |
Redigera Wikidata |
Alfred Lennon, född 14 december 1912 i Liverpool, Lancashire, död 1 april 1976 i Brighton, Sussex, var gift med Julia Lennon och far till John Lennon.
Alfred Lennons fader Jack dog av en leversjukdom år 1921, då Alfred var nio år gammal, så Alfred placerades på en skola för föräldralösa barn - där han också stannade tills han fyllde femton år.[4] Efter att ha gått ut skolan började han arbeta som kontorist, och det var vid denna tid han träffade den då fjorton år gamla Julia Stanley i Sefton Park.[5] De började småprata och han bad henne att sätta sig hos honom. Julia bad honom att göra sig av med sin "fåniga hatt", varpå Alfred genast kastade den i sjön.[6] De började snart träffa varandra regelbundet, och höll kontakt med varandra i tio år.[7]
Vid sexton års ålder började Alfred Lennon bege sig ut till sjöss, och mellan sina resor fick han bo hos familjen Stanley och det var också då han lärde Julia att spela banjo.[8] Det var Julia som föreslog att de skulle gifta sig, vilket de också gjorde den 3 december 1938.[9] Inga medlemmar från deras respektive familjer närvarade, och efter bröllopet tillbringade de sin "smekmånad" på en biograf.[10] Samma kväll återvände Julia hem, och redan nästa dag begav sig Alfred ut på en resa till Västindien. Han var alltså inte närvarande då Julia födde deras son John Lennon den 9 oktober 1940.[11]
Då Alfred var bortrest såg han till att en summa pengar togs om hand av företaget han jobbade åt, och dessa pengar kunde Julia gå och hämta i Liverpool.[12] Vid den här tiden hade Alfred befordrats, och under en resa till New York ombads han att infinna sig ombord på ett skepp att föra honom tillbaka till Storbritannien.[13] Alfred ville inte bege sig tillbaka till sitt hemland, och påpekade detta inför kaptenen. Kaptenen föreslog att Lennon skulle "supa sig full och missa båten", och det var precis detta han gjorde.[14] På grund av sitt uppförande "strandsattes" Lennon på Ellis Island tills ett annat skepp - som skulle till Norra Afrika - blev tillgängligt för honom.[15] Då de stannade till i Afrika blev han arresterad.[16]
Enligt Lennon hade en av kockarna bett honom att hämta en flaska vodka från hytten, och när Alfred drack ur flaskan kom polisen för att undersöka ett rapporterat fall av stöld - och de arresterade Alfred Lennon för att ha stulit vodkan.[17] Han dömdes till tre månaders fängelse och förlorade sin inkomst.[18] Alfred kunde alltså inte länge försörja sin hustru Julia, därför skrev han ett brev till henne där han föreslog att hon skulle börja träffa andra män - ett förslag som han senare kom att ångra.[19]
År 1945 födde Julia Lennon ännu ett barn, som adopterades av ett par från Norge.[20] Vid den här tiden flyttade hon också in hos sin älskare, en man vid namn John Dykins, och sin son John lämnade hon hos sin syster Mimi.[21]
Under sommaren 1946 befann sig Alfred Lennon i Southampton, där han ringde till Mimi för att fråga om hon kunde ta med John till Blackpool.[22] Mimi tyckte att hon inte kunde neka Alfred att träffa sin son, så Alfred tog med sig sin nu femåriga son för att bo i en lånad lägenhet.[23]
Alfred Lennon stannade bara i några få veckor, och under denna tid berättade han för sin son John att han ville ta med honom till Nya Zeeland för att bo där.[24] Tanken på att emigrera verkade lockande för Alfred eftersom en av hans vänner emigrerat och kunde tjäna lite extrapengar på "svarta marknaden".[25] Då Julia kom till lägenheten i Blackpool och krävde att få tillbaka John, frågade Alfred om John ville åka till Nya Zeeland med honom eller om han åka hem till Liverpool med sin mamma. John ville följa med sin pappa, men när Julia lämnade huset ångrade han sig och sprang efter henne.[26] Därefter dröjde det tjugo år innan Alfred såg sin son John igen. Hemma i Liverpool lämnade Julia sin son John hos Mimi igen.
År 1964 hade Alfred Lennon lämnat livet till sjöss för att istället arbeta som portvakt på ett hotell i Hampton, London, för tio pund i veckan. Tidningen Daily Express spårade upp honom och ville arrangera ett möte mellan honom och hans nu berömde son John Lennon, som nu slagit igenom med sitt band The Beatles - och nu höll på att spela in filmen A Hard Day's Night. John ville inte prata med honom, men bad honom att lämna sin adress. Han skrev också ett brev till sin far, där han även skickade med trettio pund. Därefter började John skicka tolv pund i veckan till Alfred, som nu flyttat till Kew Gardens. Alfred hade nu blivit något av en mindre kändis som uppmärksammades av media.[27] Alfred fick till och med sin egen manager, Tony Cartwright, som hjälpte honom att skriva en låt med titeln That's My Life - som Alfred spelade in och släppte som singel i december 1965.[28] Låten handlade om Alfreds eget liv, men singeln fick dock inga större framgångar.
Under 1967 besökte Alfred sin son i Kenwood. Vid den här tiden hade Alfred inlett ett romantiskt förhållande med den nittonåriga studenten Pauline Jones. Alfred själv var då 56 år gammal - nästan tre gånger Paulines ålder.[29] När Alfred friade till Pauline blev hennes föräldrar rasande, men de smet iväg till Skottland och gifte sig där.[30] Därefter åkte de till Brighton för att bo i en lägenhet där, och John stod för hyran. När deras förste son, David, föddes tog de med sig barnet för att träffa John i Tittenhurst Park - men John kastade ut dem, eftersom mötet med sin nya halvbroder väckte många smärtsamma minnen till liv.[31]
Flera år senare, då Alfred var döende, pratade John med honom i telefon vid flera tillfällen - men Alfred kunde knappt kommunicera längre på grund av sin sjukdom.[32] Alfred Lennon dog av cancer i april 1976, vid 63 års ålder. John Lennon erbjöd sig att betala alla omkostnader för begravningen, men Pauline avböjde.[33] John var trött på att ta farväl och närvarade inte vid begravningen.[34]