William H.H. Lyons | |
Statsborgarskap | Det sameinte kongeriket Storbritannia og Irland, Storbritannia |
Fødd | 31. juli 1843 |
Død | |
Yrke | politikar |
Språk | engelsk |
William Henry Holmes Lyons (31. juli 1843–27. mars 1924) var ein framståande nordirsk unionist og toppleiar i Orangeordenen. Han vart fødd i Belfast og vart High Sheriff of Antrim i 1904.
Etter oppvekst i Belfast, vart Lyons send til Harrow School og til Frankrike for utdanning. Han satsa på militær karriere, og fekk gode eksamensresultat, men på grunn av ein synsskade kunne han ikkje få nokon karriere i hæren. Lyons gifta seg seint, i 1888, og fekk tre døtrer og ein son.
Det oppfatta trugsmålet om irsk heimestyre (Home Rule), gjorde at det utkrystalliserte seg eit Ulster Unionist Party, til skilnad frå det gamle Irish Unionist Party. Kimen til dette kom alt i 1882-åra då det vart skipa eit Ulster Unionist Council, der Lyons var blant dei 20 som sat i den fyrste faste komiteen (standing committee).[1] I 1922 vart han utnemnd til kongelege rådet (Privy Council) for Irland [2]
Lyons gjorde ogso karriere innan Orangeordenen og The Royal Black Institution. I Orangeordenen vart han stormeister i Grand Orange Lodge of Ireland i 1915, og han var framståande medlem i The Royal Black Institution i femti år, blant anna som Imperial Grand Master for Imperial Grand Black Chapter of the British Commonwealth.[3]
Då han døydde i 1924 uttrykte den irske storlosjen som Lyons då hadde vore stormeister i omlag ni år for dette om Lyons:
Toppleiinga i den irske Orangeordenen rekna med andre ord som ein Orangeleiar sidan 1870/80-talet. Framstillinga av viljestyrke - iron determination er og talande i ein organisasjon som hadde vilje og evne til å bruka makt.