Söl'ring


Oomram
Satelitenskelt faan Aamrem me Knipsön ön Weesten. Weesterfuar liit Jungnaamensön
Satelitenskelt faan Aamrem me Knipsön ön Weesten. Weesterfuar liit Jungnaamensön
Satelitenskelt faan Aamrem me Knipsön ön Weesten. Weesterfuar liit Jungnaamensön
Weeter trinjom Nuurđsee
Ailönen trinjom Nuurďfriisk Ailönen
Geograafisk koordinaaten 54° 39′ 6″ N, 8° 20′ 11″ OKoordinaaten: 54° 39′ 6″ N, 8° 20′ 11″ O
Lage von Oomram
Lage von Oomram
Leengdi 10 km
Breerhair 2,5 km
Gurthair 20,46 km²
Hoogst Stair A Siatler
32 m
Iinuuners 2.281 (12.2008)
111 Iinuu. per km²
Haupttērp Neebel

Aamrem (Aamring: Oomram) es en nuurđfriisk Ailön. Hat liit süđern fan Söl en weestern fan Föör. Aamrem jert tö't Amt Föör-Aamrem ön di Krais Nuurđfriislön ön Sleeswig-Holstiin.

Geografii an Forwalting

Aamrem es 20,46 km² gurt en diaraur dat tiinst gurtest Ailön ön Dütsklön. Üs uk Föör en Söl jert Aamrem tö di trii nuurđfriisk Geest-Ailönen.

Uastern fan Aamrem es di Heef. Di füf Tērper sen fuar't Miist ön di Uastersir fan't Ailön tö finj. Fan Nuurđen tö Süđern sen dit Nuurđtērp, Neebel, Süđertērp, Stiinood an Witdün.

Üp di Geest sen di Tanen en di Hiiđ tö finj. Ja lii üs en Strip fan Nuurđen tö Süđern.

Dünemer en rochts Kniipsön'.

Ön di Weesten fan aamrem sen aural Dünemer. Ali töhop sen des ombi 12 kilometer lung. Di Dünemer sen diilwiis jen Kilomeeter breer. Dat Stek Lön' hur di Dünemer sen, es 700 Hektar gurt.

Fan Weesten tö Uasten sen Primeerdünemer, Wit Dünemer en Gre Dünemer tö biluki. Wanerdünemer jeft et üp Aamrem ek muar, alis biplantet.

Di Aamringer Dünemer staan öner Natuursjuts, en diar bret jit Fügler, wat üđershur niin Plaats diarfuar finj ken.[1]


Senerk Mensken

Literatuur

Luki uk jir

Commons Wikimedia Commons hää bilen of filmer tu: Oomram 

Futnooten

  1. Neuhaus/Beinker/Bründel/Lange: Dünen an der Schleswig-Holsteinischen Westküste. Uun: Umweltbundesamt und Nationalparkverwaltungen Niedersächsisches Wattenmeer/Schleswig-Holsteinisches Wattenmeer (Hrsg.): Umweltatlas Wattenmeer. Bd.1: Nordfriesisches und Dithmarscher Wattenmeer. Eugen Ulmer, Stuttgart 1998/1999, ISBN 3-8001-3491-8, S. 92–93.